Hejsan allihopa! 

Har knappt ork för att blogga eller någonting, har bara varit hemma idag & "chillat". Nej, har bara varit helt död, haft ont i halsen, (fast inte lika ont som igår). 
Ska försöka samla krafter till att gå imorgon, om jag så får krypa till skolan. (Haha sjuk? Maybe a little).
Det har inte hänt någonting idag förutom att jag pluggat lite till matematik provet som är imorgon & nu ska jag ta o krypa ner i min sköna sackosäck med en kopp té & med någon film. Om datorn inte laggar sönder alltså! 
Aja vi hörs! (Kanske bjuder på en bild på sjuklingen).

Fråga mig inte om sista bilden. Tycker bara den äger fett! 

Tja! 

Hur har eran måndag vart då? Min var väldigt seg, och kände mig inte fullt frisk. Har nämligen jätte ont i halsen och känner mig så opigg som man kan bli! :(

Är väldigt sömnig och har så sjukt ont i halsen. Funderar på morgondagen och om jag ska gå då. Men jag gissar att det bara är att kämpa vidare som tusan! Iaf, idag så hade typ halva klassen matteprov (Vi är uppdelade i typ 5 mattegrupper i 9:orna). Jag tycker synd om dem som inte hann med att göra rött spår/blått spår, vilket då är en slags fördjupning eller repitition av kapitlet som vi arbetat med. Där fanns det mycket att plugga på som kom till provet. Men som sagt, men den lärare vi har i nuläget vet man aldrig vad som komma skall. Vem vet, en dag får vi plötsligt TRE arbetspapper som ska vara klar på typ en lektion... Hon är såååå stabil så det är sjukt! NOT. -.-

Menmen, matteprovet gick iaf bra, har del 2 på onsdag, så ska plugga lite till, idag & imorgon. :-) Men nu måste jag dra, vi hörs! 

Inga bilder idag, datorn har laggat upp sig igen. :(

Hejsan allihopa & hoppas ni haft en bra söndag! Själv börjar jag känna mig jätte hängig & börjar få värsta halsbrännan. Vi får se om det går att gå till skolan imorgon.
Annars då, skulle jag egentligen gått på bio idag med en kompis, men så blir det inte nu. Det har annars inte hänt nåt i helgen, har pluggat till ett matteprov som jag har på måndag + gjort klart SO-uppgiften, vilket känns jätte skönt.
Men känner att ja inte har någonting att blogga om alls, så nu tar jag & myser ner mig i soffan & startar en film. Vi hörs! :)

Hejsan allihopa! Hur mår ni? Själv mår jag väll bra, lite trött bara. Trött på så mycket. Stressen som kommer från ingenstans, ångesten som kommer innan varje skoldag. Vet inte varför. Blir så lätt stressad så fort de är något, får ont i magen, mår illa & blir svag. Försöker ta mig igenom dagarna, ibland går det bra, ibland går det åt helvete. Ibland tar luften slut och man orkar inte mer, nästa dag är allt bra. De kommer och går. Men tar mig igenom de ändå.

Annars så, idag var jag hos min syster & fikade som sagt, glömt lägga ut bilder men de kommer sen, när jag orkar lägga ut dem. Kanske imorgon. Ville bara slänga in ett litet inlägg innan jag tar och säger godnatt för dagen & hoppas morgondagen blir bättre. Hoppas ni haft en trevlig helg hittills, bloggar mer imorgon.
:)

Hejhej allihopa! Bloggar lite via mobilen för min dator kör helt sitt egna race.. :O Aja, idag har jag iaf vart hos min syster och träffat sötaste Eya!! Jag har nämligen blivit moster igen :) Hon var så söt & så liten! <3
Vi stannade även och fikade lite där innan vi begav oss hem igen. Hemma så åkte vi ner på Ica & sen har vi bara tagit det lugnt hemma :) Ska kanske på öppet hus nån dag snart på några gymnasium ja planerar gå på!;) Men annars har inte så mycket hänt, har bara haft många tankar om väldigt mycket... Förhoppningsvis har ni alla också haft en superbra dag! Nu ska jag hjälpa till & laga lite mat, men vi hörs! :)<3

Hej hej! Äntligen är det fredag, denna vecka har gått så fort, vilket är härligt men skrämmande.    

Idag så hade jag verkligen ingen lust att gå upp ur min säng... Det är så sjukt kallt i mitt rum! Men tog mig upp ändå efter ett tag och insåg då att jag behövde skynda mig lite för att hinna göra mig i ordning och så. Vi började med språkval idag, jag valde att jobba lite på en novell/text/längre novell som jag även har börjat skriva på kreativt skrivande på E-val. 

Det var nice, och hann en bit faktiskt!   

Sen så hade vi svenska, och är så pro att jag hann klart med svenska frågorna till boken pojken i randig pyjamas idag. 

Ska bara renskriva sen så är det klart, känner mig lite duktig eftersom jag har utvecklade alla svar mer än vanligt, som även vår lärare sagt att jag ska göra för att kanske kunna hamna på ett B/A i betyg.    Förhoppningsvis är det bra nog.

Efter svenskan var det den långa SO lektionen, eller okej inte så lång, men hyffsat. Hann skriva klar om Auschwitz och känner mig verkligen jätte nöjd med mitt arbete! Testade redovisa framför min kompis, och det tog nästan 10 minuter, och inte bara det, utan texten vart faktiskt bra och sammanhängande! Nu går det bra alltså    Sen hade vi lunch och den "efterlängtade" NO lektionen. Åh så kuuuuul, eller inte. 

Jag såg hur vår NO lärare kollade snett på mig, bara för att jag skickat ännu ett mail till rektorn och även till en i nynäshamns kommun, alltså Barn- och utbildningsnämnanden. Det känns bra, för nu har ärendet blivit registrerat och vidarebefodrat till handläggare. Yep, jag tänker f*n ta tag i det här, problems? 

Nä, men lite så var det. Sen hade vi mentorstimme sen slutade vi, lite tidigare än vanligt. Vi diskuterade även lite om klassresan nu här i slutet av nian, och det kom fram till att de blev att åka till sågen förmodligen. (ÅÅÅH, "JIPPI" VAD KUL). hehe, NOT. Menmen, de kan ju bli kul... Nu ska jag iaf dra! Vi hörs!   

Vår grannkatt besöker oss med STIIIIL.

  HAHHA, I say nothing. Dock så ser de inte ut som om hela mobilen är med på bilden & detta mindf*ckade mig ett tag :'D

Min katt har också snygga stilen, hon brukar ligga i min väska så kan jag bära runt henne & hon sover så lungt. <3<3 

Med dem här bilderna säger jag hej svejs!

Hej! Har inspirerats av så många att skriva om mitt liv, hur jag haft det innan jag kom till denna fina stad i stockholm.

Allting började redan när jag var 2-3 år. När jag var två år, bodde jag på ett ställe så kallad Mattmar. Det var då jag fick diagnosen epilepsi. Från börjar visste varken någon av mina föräldrar var det va helt ut, det var lite okänt. Men när dem fick reda på vad det var så började dem fundera. Epilepsi är då vissa av hjärnans nervceller är överaktiva, vilken jag inte märkte förrän senare. När jag vart 4 1/2 år så flyttade vi ner till Stockholm, till en förort så kallad Skogås. Allting var perfekt, och jag träffade min bästa kompis, Eliza. Hon betyder allt för mig och hon är så otrolig! Hon har alltid funnits på min sida oavsett vad. Vi skapade många otroligt fina minnen på dagis, innan det var dags att börja i skolan. Jag minns första dagen på skolan så väl. Jag var så nervös, och när jag kom till skolan grät jag innan mina föräldrar gick till jobbet. Jag kände nästan INGA på den här skolan, det var helt okänt. Jag spenderade lång tid första dagen med att sakna mina föräldrar, och jag märkte redan från början att klassen jag börjat i var det något speciellt med, någonting jag inte märkte förrän senare. När vi började i 5:an så vart det dags att flytta upp till en annan byggnad i skolan, där alla 7:or egentligen började. Då hände någonting med klassen, någonting hemskt. Visst kan man förändras på ett bra sätt, men det gjorde inte dem som gick i klassen alls. All deras osäkerhet, problem osv. gick ut på mig. Dem började reta mig och även mobba mig. Jag minns så väl en gång, jag hade färgat håret svart. När jag kom till skolan såg jag hur vissa stod och skrattade åt mig, hah, komedier på riktigt. Sen när jag kom hem så loggade jag in på min gamla blogg, där hade jag fått flera kommentarer, vissa löd såhär: 

"Du passar inte i svart hår, häxa." Osv... En tjej skrev även på sin blogg:

"Haha omg, ni vet tjejen ni kallar häxa? hon har färgat håret svart OMG." Visst brydde jag mig inte mycket när jag såg detta, men det var någonting som ändå skar inom mig. Men det slutade inte där, på idrotten vart jag retad ibland, i skolan, efter skolan, flera hotningar på internet osv. Det var sjukt, dem gick verkligen över gränsen. Men sen så var dem ju osäkra på sig själva, och är det fortfarande, så jag förstår varför dem sa dessa saker. Dom försökte trycka ner mitt självförtroende, och efter ett tag lyckades dem med det. Jag vart så JÄVLA osäker på mig själv, så det är sjukt. Jag tyckte inte om personen som stirrade tillbaka i spegeln, jag gillade ingenting med mig själv. Men även om jag kände så, så var jag inte rädd för att säga tillbaka och visa mobbarna vad dem hade o göra med. Så jag började säga emot dem, jag gav dem sanningen, att de va osäkra idioter. När jag började säga tillbaka så slutade några reta och mobba mig, men inte alla. Dem fortsatte, och jag vart retad ännu mer på internet också. Detta kändes som en klump i magen, och när man väl kontaktade skolan så hände inte ett skit. Den enda läraren som faktiskt gjorde något, det var min SO-lärare, och jag har henne att tacka att jag står här idag. Men iaf, när vi började sexan, så orkade vi inte ta skiten längre. Så vi flyttade till Nynäshamn,en mycket vacker stad.

Detta var en enormt steg för mig och min familj, och jag ångrar det verkligen inte. Jag kommer ihåg första skoldagen, jag kände mig verkligen välkommen av alla, och alla ville prata med mig. Men samtidigt hade jag fortfarande den där himla osäkerheten kvar ifrån min förra skola som fortfarande skav lite på hjärnan. Men det gjorde ingenting och stoppade inte mig. Även när jag började i den nya skolan så försvann min epilepsi, och efter detta har jag inte haft några problem alls, den har helt enkelt försvunnit. Det har snart gått 3 år sedan den försvann, och det känns så underbart. Men det var inte över där. Ungefär i mitten av 6:an så försvann min bror spårlöst en dag. Jag minns det så väl, min mamma och pappa var hemma när jag kommit hem en vanlig skoldag, och eftersom de båda jobbar så undrade jag ju självklart vad det var. När jag frågar detta till dem så svarar dem: "Charlie är försvunnen, spårlöst borta." När jag först hörde dem där orden kunde jag inte riktigt ta in sanningen, men efter ett tag slog det mig, Charlie är borta. Dem kommande veckorna som senare blev månader skulle bli hemska, det visste jag. När jag hörde detta komma ut ur min pappas mun så kände jag hur tårarna bara pressade sig fram ur ögonlocken. Jag grät länge och visste inte riktigt vad jag skulle göra. Men tillslut så frågade jag: Har polisen tagit tag i det? Jag fick i svar att de hade dem. Så på så sätt vart jag glad, även om polisen nu inte direkt är dem bästa. Det blir ju Säpo oftast som tar dessa typer av fall, försvinnande osv. Det lättade lite. Dagar sedan min bror försvunnit vart till veckor, som senare vart till nästan två månader. Dessa dagar så drömde jag nästan varje kväll om min bror, jag kunde inte riktigt förstå vad som hände. Jag tänkte ofta på det, innan jag la mig, på vart han kunde vara. Man visste ingenting, bara vart han senast höll till. Ett tag hände ingenting alls, och dem hade redan gett upp letandet efter någon vecka. Min frustration då ska vi inte ens prata om, det hände inte mycket, och dem ville lägga ner det. Detta gjorde mig seriöst rasande och jag hade lust att skrika ut all ilska på polisen. Jag trodde seriöst att jag aldrig skulle träffa eller veta vad som hänt min bror. Jag tänkte hemska tankar och fick många mardrömmar. Skolan gick inte så bra, och jag kunde inte tänka klart. Jag ville bara att han skulle komma hem  välbehållen. Vi har otroligt många minnen tillsammans blandat med massa skratt och gråt, jag ville verkligen inte förlora honom. Det skulle vara som ett slag i magen. Efter nästan två månader fick vi veta vad som hade hänt, han var död. Han hade försvunnit efter en konsert vid Hornstull. Dem hade hittat Charlie kropp vid vattnet i Hornstull strand. Det var några som hade gått förbi och sätt något flyta på vattnet på ytan, och de ringde genast polisen. Det slutade med (efter identifieringar), att det var min bror. Detta krossade hela mig, och det kändes som om livet vart tyngre. Jag hade självklart kompisar som hjälpte mig igenom detta, särskilt min bästa vän, Eliza.   Sen så var de många andra som även hjälpt mig på vägen, som fick reda på detta lite senare, de var Alice, Emma och Ariana. Det känns bra att ha så bra kompisar som stöttar en oavsett vad. Tack för det!!! Jag mådde dåligt när jag fick reda på detta, men efter minneslunden med nära & kära så släppte smärtan mycket och det kändes som om dessa tyngder som fanns på axlarna bara försvann. Efter denna händelse var det bara att försöka gå vidare och hålla huvudet högt. Och se nu, nästan tre år senare så står jag här jag står nu. Det känns otroligt bra och jag kunde seriöst inte må bättre. Har fått massa nya kompisar, och har utv. mitt intresse för dansen ännu mer. Nu kan inget dra ner mig till en lägre nivå längre. Jag är starkare än någonsin och min självsäkerhet är på topp. 

Med detta inlägg vill jag inte försöka få uppmärksamhet, kommentarer eller följare på bloggen. Jag ville själv bara skriva av mig och dela med mig av min historia. Hej svejs! 

saknar dig och älskar dig <3

(DESSA BILDER TILLHÖR MIG OCH MIN BROR SJÄLV, NO COPYRIGHTS).

Hejsan allihopa! Hur mår ni? Själv mår jag som rubriken säger. Har värsta måndagsångesten, vill verkligen inte till skolan. 

Men skolan är ett måste så det är bara att kämpa på. Dock så är en utav mina bästa kompisar i skolan bortrest denna vecka som kommer, och kanske veckan efter så det kommer bli jätte tråkigt utan henne!    (Får klara mig på något annat sätt när de kommande NO lektionerna kommer).

Men annars så har det varit en bra helg, har varit hos min syster sen igår och chillat. Det var nice, vi kollade mest på TV & körde Wii, haha mariokart! Man blir typ aldrig trött på det.

Sen så har det inte hänt så mycket, vi gick upp till centrum, sen har vi mest bara varit hemma. Idag åkte jag då hem och nu chillar jag, ska ta o göra lite SO snart. Andra världskriget, ska bli kul! Vi har jobbat med det ett tag nu. 

Jag har absolut inget mer att skriva, men de kommer ett till inlägg sen. Hejsvejs!