Hejsan allihopa!

Har absolut ingenting att blogga om just nu, men fick ett tips! Tänkte göra ett inlägg om den bästa boken jag någonsin läst. It may sound boring, but I love reading.

Ja, jag förstår att det kanske inte låter så roligt, men detta är en bok som jag verkligen rekommenderar ALLA att läsa!

Vet att jag har nämnt några ord om den på bloggen, när jag läste den och så. Men tänkte berätta lite mer om den.   

Boken heter Anne Franks Dagbok. 

Som säkert många redan vet, var Anne en flicka som växte upp under 1930 talet i Tyskland. Familjen Frank bodde där tills Anne blev tre år, då dem flyttade till Amsterdam år 1933 sedan nazisterna hade tagit makten i Tyskland, men de kunde inte lämna Nederländerna på grund av den Tyska ockupationen från maj 1940.

Det var Otto Frank, Annes far, som då såg hur omvärlden runtomkring förändrades, och han insåg själv att detta aldrig skulle gå. Så utan att kunna fly någonstans, så bestämde sig Otto för att planera ett gömställe till familjen. Dem skulle gå under jorden. När förföljelsen av judarna ökade så beslutade sig familjen att gå under jorden, samt när Margot Frank, Annes syster, hade fått en kallelse till tvångsarbete i Tyskland. De gömde sig i fadern Otto Franks kontorsbyggnad från juli 1942. Riskerna när familjen skulle gå under jorden var stora. Skulle de bli upptäckta så skulle det vara så gott som kört. Så innan de kunde gömma sig så behövde de planera allting, detalj för detalj, och de kunde inte utesluta något. Riskerna var alla villiga att ta. Så... När allt detta var klart så skulle familjen gå under jorden. Dem som kom först till gömstället var Anne och Margot. Den som skulle ta emot dem där var Miep Gies, en underbar dam, som skulle hjälpa dem med rasonser och annat och var väl invigd i planen, villig att riskera allt för familjens liv.

Margot är då Annes syster, och tillsammans fick dem spendera dagen själva uppe på gömstället, innan resten av familjen kom. Som tur är hade dem klarat av resan dit. Det sägs att de kom dit på cykel, vilket var olagligt för judarna att åka på. Men ingen upptäckte dem. 

Senare kom föräldrarna och gömstället delades även med Hermann Van Pels, Auguste Van Pels, Peter van Pels (Pojken Anne senare blir smått kär i), Fritz Pfeffer. 

När alla var där, så var de ända de kunde göra var att vänta egentligen. Men på gömstället så gällde självklart strikta regler. Man fick bara gå på toa under vissa tider om dygnet, man fick absolut inte röra på sig speciellt mycket om det inte var nödigt. (Så att inte nazisterna som gick under skulle höra dem). 

Där skulle de spendera två år, i ett hus med mörkerbelagda fönster. I Annes dagbok får man läsa om nästan varje dag som hon spenderar där, puberteten som hon senare hamnar i, och allting däremellan!

HELT KLART EN BOK VÄRD ATT LÄSA! 

Den är känslig, men bra skrivet av Anne för att vara en sån ung flicka. Vissa ord var ju gamla som inte används nu, men dem är det bara att slå upp. Säger bara det, ska du läsa en bok detta år, så är det Anne Franks dagbok du ska LÄSA!

Jag undrar alltid hur Anne skulle reagerat om hon visste att hennes dagbok publicerats. Hon ska bara veta hur många människor hon inspirerat! <3 Hon kanske skulle reagerat starkt, då det var hennes privata dagbok, men fadern tänkte på det och strök vissa saker som inte senare publicerades. Otrolig människa var hon i alla fall!

Skulle så gärna vilja besöka hennes hus där dem gömde sig, som numera är ett museum.

Alla hennes motton, texter, dikter åh. otroligt begåvad. 

Hon ville leva vidare efter döden, och det gör hon verkligen!

Här är den underbara flickan Anne: